Himmelens Tempel ligger i sydöstra delen av centrala Beijing och byggdes under åren 1406-1420 när kejsare Yongle regerade. Det är för övrigt samma kejsare som påbörjade byggandet av Den Förbjudna Staden. Byggnaden har byggts om och till i flera omgångar, och renoverades senast på 1700-talet. Hela området är cirka 2,7 kvadratkilometer, vilket är större än Den Förbjudna Staden. I sin roll som Himmelens Son kunde kejsaren inte ha ett större residens än det som var ägnat åt den himmelska rollen, därför blev tempelområdet så stort. Tempelområdet omgavs med en mur.
Under opiumkrigen användes byggnaden av de engelsk-franska styrkorna som högkvarter. De orsakade stor skada på byggnaden, plundrade extensivt, och efter kriget ansåg kineserna att byggnaden var vanhelgad. Efter kejsardömets fall lämnades byggnaden åt sitt öde och förföll ytterligare.
Består av tre byggnadskomplex
Tempelområdet har tre stora byggnadskomplex. En byggnad, avsedd för bön om god skörd, är en cirkulär byggnad med en diameter på 36 meter och en takhöjd på 38 meter. Den ursprungliga byggnaden brann 1889 efter ett blixtnedslag, men återuppbyggdes flera år senare. Byggnaden är ett byggnadstekniskt mästarprov helt i trä, och man har inte använt en enda spik! I denna byggnad har man fyra inre pelare, 12 mittenpelare och 12 yttre pelare. De representerar de fyra årstiderna, de tolv månaderna och de (enligt kinesisk tradition) 12 timmarna. Den kinesiska kalendern använde dock ett månvarv som månad, precis som på många andra håll i världen.
Fågel Fenix och draken
På golvet finns en cirkulär marmorskiva med bilden av en drake och en Fågel Fenix. Bilderna är helt formade av naturen. Enligt en legend fanns det ursprungligen bara en bild av Fågel Fenix, medan man hade en bild av en drake i taket. Draken och Fågel Fenix blir förälskade i varandra, och draken flög varje dag ner till Fågel Fenix. En dag kommer helt oväntat kejsaren till templet för att be. Det var för sent för draken att fly, och han blev för evigt kvar i stenen.
Den andra byggnaden liknar den föregående, men är mindre. Denna byggnad är omgiven av en mur, eko-muren. Murens omkrets är runt 200 meter, och en viskning vid något ställe på muren hörs mycket tydligt för någon som står på motsatta sidan. Uppenbarligen hade den tidens kinesiska byggmästare bra kännedom om akustik.
En liknande upplevelse kan man få på Tre-Eko-Stenen. Det är tre stenar nära en stor byggnad. Om man står på den första stenen hör man ett eko, på nästa sten två eko och på den tredje tre eko.
Det tredje byggnadskomplexet, själva altarbyggnaden, är öppet – det vill säga utan tak – och är byggt i marmor. I mitten finns en rund marmorskiva, ett altare, där kejsaren förrättade bön och olika riter. Tack vare konstruktionen hos omgivande murar kommer ljudet från kejsaren att kraftigt resonera, vilket ansågs borga för att bönerna nådde upp till himmelen.
Det finns också ett antal mindre byggnader, bland annat en byggnad där kejsaren fastade innan han förrättade böner och riter.
Alla tempelbyggnader har blått taktegel som skall representera himlen.
I närheten av altarbyggnaden finns en vedeldad ”spis”. Det är en stor konstruktion, skapad i grönglaserat tegel. Det finns tre trappor upp på toppen, varje trappa med nio trappsteg. Före ceremonierna vid altaret la man en kalv på toppen av spisen och brände den med barrträdsved. Kalven var dessförinnan tvättad och rakad. Efter ceremonierna brände man alla offergåvor i denna eldstad, och man trodde att röken gick rakt upp i himlen.
Kejsarens roll – Himmelens Son
I Kina ansågs kejsaren vara Himmelens Son, som var utsedd att vara gudarnas företrädare på jorden Hans position påminner ju strakt om den kristna påven, som ju också under långa tider haft samma ställning i den kristna världen.
En av kejsarens viktigaste uppgifter var att förrätta böner och riter för att försäkra riket om en god skörd till exempel. Sådana framträdande skedde normalt två gånger per år, varav den ena vid vintersolståndet. Kejsaren kom då med sitt följe till tempelområdet. Inga vanliga medborgare tilläts vid dessa ceremonier, den var reserverad för de högre klasserna. Ceremonierna var strängt ritualiserade, och speciellt vid vintersolståndet fick inget gå fel. Det ansågs bringa olycka för hela det kommande året om inte ritualen följdes.
Kejsaren var ju utsedd av de himmelska makterna. Om det blev dåliga skördar ett år tolkades det som att kejsaren inte längre hade fullt mandat från gudarna, och vid upprepade missväxter kunde det allvarligt undergräva hans ställning.
Under Mingdynastin upplevde konfucianismen en ny storhetstid. Under denna tid utökades bönerna om god skörd med att kejsaren hedrade sina förfäder. Detta hedrande av förfäder, äldre, överordnade har levt kvar in i våra dagar, och finns i stor utsträckning kvar än i dag i Kina.
Nutid
År 1988 öppnades templet och dess område för den allmänna publiken. Trots att byggnader under en tid fick förfalla bibehölls området i övrigt i sitt ursprungliga skick. Nu, med byggnaderna satta i stånd, visar den väl hur kinesisk byggnadsstil och parkanläggningar sett ut i historisk tid. Den ger också en god bild av hur religiösa föreställningar såg ut i Kina och i Östern i övrigt.
Templet omges av en stor park, där det finns över 60 000 sorters träd. Här finns bland annat den 500-åriga cypress som kallas Nio Drakar. Parken används flitigt av kineserna själva för rekreation. Här kan man alla ljusa timmar se människor som utövar tai chi, spelar instrument, sjunger, dansar eller spelar badminton.